Sofie

dagens, eller veckans samtalsämne. alla fucking hjärtans dag. sen när var det här en dag jag såg fram emot? minns ärligt talat inte. i högstadiet var det den eviga undran vem man skulle få en ros av. gula rosor från vännerna.. rosa från beundrare och röda från någon mycket speciell. jag fick såklart min röda ros av min då mycket speciella person. i gymnasiet hade jag visserligen tur... jag hade mitt på det torra och jag minns särskilt en alla hjärtans dag då jag lite sur för att min dåvarande pojkvän inte ville möta mig vid bussen kom hem till en sconeseftermiddag och killen i bara förkläde.

plötsligt hade jag firat alla hjärtans dagar av bara farten och min första 14-e februari som singel spenderades i sjukt onyktert tillstånd med inställningen att killarna som är ute ikväll är iaf singlar... och vad jag minns var jag inte lottlös den kvällen.

de senaste två åren har jag firat alla hjärtans dag utan något som helst firande. ironiskt nog har jag båda åren lämnat min för tillfället speciella kärlek just de dagarna. inte lämnat lämnat... nä, åkt ifrån. åkt hem faktiskt... distansförhållandets baksida ni vet.

så återstår morgondagen. and who knows...

/S